Känns jättetragiskt att jag mår sämre pga detta... psykiskt som fysiskt.
Men nu har jag snart gått på ett 30 dagars program med några tabletter som ska lindra det i alla fall värsta av PMS:en om man har PMDS som jag har.
För några dagar sen tog jag inte tabletterna på sådär 2/- 3 dagar och jag märkte direkt, också intill ägglossningen att det blev åt fel håll psykiskt. - tabletterna funkar inte för smärta tyvärr.
Så igår tog jag tabletterna igen och eftersom det va kort uppehåll, för att testa, så förändrades psyket snabbare- tack och lov.
Men visst gråter man ibland och så, för det hjälper ju inte 100% men jag mår lite bättre om man ska jämföra med innan tabletterna (när det gäller PMDS och ägglossningen).
Och jag vet att många blir utsatta pga min sk sjukdom. - men det är så nu. Att jag ska dra mej tillbaka. Vara försiktig och så ÄNNU MER och mest bli tyst så jag inte drabbar andra igen. Som tydligen senast i helgen, som många vet som läste förr förra
inlägget.
Så nu ska jag kämpa med att dra mej tillbaka och vara tystare. Inte på bloggen men detta med massa skrivande (som HAR lugnat sej) till vissa vänner. För jag vill ha dom kvar. Vännerna, för de är de ända jag har och leva för. Vännerna och hundarna ❤️
Och som tur är får jag Money hem igen om nån vecka, som jag skrev i tidigare inlägg.
Nu är jag snart framme på bageriet. Ska jobba några timmar innan jag hälsar på Money och hennes valpar ❤️
Men ska vara försiktig och backa tillbaka så jag inte blir en allt för stor belastning och börda...
jag ska kämpa och göra allt i min makt fsdt jag vet att det kommer bli kämpigt!
Ska försöka "glömma" att jag har vänner, att leva som jag gjorde innan jag fick mina vänner för 2,5 år sen (en annan 1,5 år sen), och se dom som en bonus när det kommer till stt vi ska ses och så. En av dom är ju som min extramamma också och
hon är för mej den viktigaste ❤️
Och förresten. Idag vaknade jag av att jag hade fått yngel men dom får ni se bör de växt till dej- och ja. Det är svårt att se dom nu eftersom de är såååå små 😍😍😍
