16- 20 är helt ok- inte mer! Mindre går bra det med, men inte mer som sagt!
Jag är så lättad att semestertider är över, allt förhoppningsvis återgår till det mer vardagliga. Inga massa "häng" med de man prioriterar mer eller mindre och man kan få bli mer "sedd" igen (även om vissa saker har förändrats för alltid hos några
som aldrig kommer att gå att ändra på) och inte känna sej bortglömd, bortprioriterad eller så.
Träningen för mej kom igång i måndags, och nästa vecka börjar riktiga höstschemat på Friskis också. - allt ska bli bättre då ❤️🩹 och man får regelbundet träffa de man mår bra av.
Jag får träffa Cia en period regelbundet fram till henne nya arbetstider (förutom att vi typ annars vinkar eller hejar på varann varannan dag annars innan jag drar till jobbet eller när jag är på väg till jobbet eller när hon kommer och vi pratar några
minuter ❤️).
Jag får träffa Teresa lite mer igen, fast vi typ har träffats på Friskis rätt ofta ändå under sommaren, och nån enstaka gång utanför träningen.
Ulrika kommer inte igång med spinningen ännu men hon är på g har hon sagt, men vi hörs typ dagligen ändå mer eller mindre, men har inte träffats sen början av juni när vi var på sjukhuset med mej… men ja… förhoppningsvis blire mer vardag igen, så vi kanske
kan ses lite mer igen. Vi ska ses nästa fredag iaf.! Ska krama ihjäl henne! Ska inte släppa! Som sist! Hon bara "det kommer ju inte ta hela sommaren tills vi ses nästa gång" och jag bara "kanske inte. Men jag tänker inte släppa, för säkerhets skull"-
men det stämde. Inte träffats på SNART 3 månader.
Och ärligt, så har det tagit jättehårt på mej..
Behövt hennes kramar i omgångar, saknat beröring, ompysslande och och sånt. (Tur fick jag kram av Jill Johnson för snart 3 veckor sen så man blev lite lugnare ❤️).
Men ja.. vi kommer ses en del nu framöver.
Dels med möten med myndigheterna och socialen, sen fortsätter gynekologiska utredningen på sjukhuset också, men med en ny specialist då den andra "plötsligt försvann"… (omoget nog att inte berätta det för oss 🤯). Jaja.
Sen har jag Anette också att få prata lite med ibland - saknar hennes kramar också en hel del. Dom var så långa. Vi kunde stå minuter och jag kunde bli omfamnad… saknar! Jag hoppas snart man får kramas så igen spontant! 🥺
Och så har jag ju två andra nya personer nu som jag börjar bli bekant med och få en liten vänskap med. Elin och Stina. Det känns jättebra, vilket blir till att jag kommer vistas ännu mer på Friskis och träna ännu - så det blir för mej också
en ny social sammanhållning, och ska jobba på min sociala fobi med dom- för det är läskigt och samtidigt jobbigt att prata med nya personer, jag föredrar att skriva första tiden innan- men jag vill ju liksom våga prata med dom. Och det har funkat
ok, även om jag inte säger så jättemycket. Hehe
Idag t ex. Kommer vara så skitnervös!
Stina, en ny person i mitt liv, hon ska få sin lilla sommargåva ac mej som har legat och väntat drygt en månad nu då jag glömde den vid hennes senaste pass i somras 🤯
Oxh jag kommer tycka det blir både läskigt och jobbigt att prata - men viljan att prata kommer finnas där- vi har faktiskt skrivit en del och så, och hon är rolig och enkel, så det kanske inte dröjer jättelänge tills jag vågar prata mer än vad jag
gör nu som t ex med Elin- henne hwr jag vågat säga mer meningar till, iaf igår då vi också har skrivit till varann lite nu under sommaren 🙂
… det jag vill komma till. Kanske att allt blir lugnare för alla nu när schemat drar igång.
Menar. Jag har sökt så mycket uppmärksamhet under denna sommar pga
Min ensamhet och känsla av bortglömd och utanförskap att det nästan har blivit för mycket och jobbigt för min omgivning.
För jag vet att de umgås med andra vänner å sin familj, oxh det har stesssat mej jättemycket. Jag vill ju också vara med. Jag vill också umgås och känna att jag duger och allt att vara med.
De jag träffar säger ofta "du är jätterolig att vara med. Med dej har man aldrig tråkigt med"- ja, oxh det stämmer. Men jag är väl inte så mogen eller "vuxen" som många önskar att jag var för att vilja vara med mej?
Jag vet inte…
Min diagnos orsakade ju att jag typ skrämde bort människor från mej som liten, så har aldrig haft vänner att umgås med, så det är där mina sociala svårigheter kommer ifrån, att bli övergiven av vänner om och om igen utan att ja förstår varför jag bara
blev ignorerar och dissad på lektioner eller raster eller ingen plötsligt ville vara med mej- och jag kan inte förstå än idag vad jag gjorde för fel…
Men det är ju där jag jämför mej med vänner och vänners familjer och barn och min egna..
För de är bättre än vad jag är socialt, få vänner, få vänner att umgås med, att få ett jobb och behålla det med mer…
Jaja. Nu vare inte det jag skulle skriva om- egentligen i detta inlägg- utan det jag skulle komma till var att det känns superbra att hösten kommer och allt 🍂
Om Coronaskiten inte ställer till det igen så känns det som att det kan bli lite mer stabilare höst! 🙏🏻
