Förr kunde jag konstant och ständigt skriva att jag mådde dåligt, en timme senare kunde allt vara bra/- iaf bättre igen, och så pågick det så om och om igen. Fram till snart ett år sen när jag började inse att vänner avföljde mej på Instagram eller började
begränsa konto så de slutade t ex "like:a" och kommentera mej, men inte de andra gemensamma vännerna man hade.
Då uppstod en stress och besvikenhet och man bara blev ledsen…
Nu är jag inte jättemycket inne på sociala medier och uppdaterar mej om iaf det negativa, mer än kanske på bloggen, som nu, men detta är min frihetszone, att skriva av mej det värsta. Där jag (helst inte) inte har några som ifrågasätter eller gnäller
eller klagar på mej om mina bekymmer, sjukdomar eller mitt mående- hur upp och ner det är typ hela tiden…
Men såklart blire bakslag att jag skriver ut måendet och sånt på de sociala medierna men nu, som t ex igår, så verkade ingen bry sej. När det väl gällde.
Mensen är försenad. Jag har jätteont. Det är värmebölja. Jag far illa- det är för mej ett hälsoproblem då jag får så ont i lederna av värmen. Det sväller pga lågt blodtryck och lederna gör så ont!
Under några dagar har jag t om försökt vara ful att "bjuda in" mej själv till vissa vänner med pool- men ingen svarar. Och igår, när det- hittills- var som värst så blev jag knäpp av all smärta. Smärta sätter sej även på psyket när kroppen blir påfrestad.
Jag satt 2,5 timme i duschen. Grät och blev ovän med min närmsta vän mitt i allt.
Allt slutade i tragedi. Jag överdoserade 7 tabletter. Mådde snabbt illa och blev yr och fick hög puls- högre än vad jag får när jag inte mår bra av värmen. - men (för mej, tyvärr) det hände inget mer. Somnade efter en stund i soffan typ en kvart.
Sen massa gräl med en kompis som jag hade glömt bort hade pool- för jag gick ju på medicin förra sommaren och jag förtränger bort förra sommaren för den var jobbig- så jag hade ju glömt bort att jag var där hos min kompis och badade.
Men det är som ja säger. När vissa har sina familjer hemma så blir de som helt andra personer. Igår kände jag knappt igen skrivandet…. Blev stressad och obekväm.
Nu vet jag att personen inte läser bloggar eller följer mej sen augusti förra året.
- men blev så ledsen igår, att personen i sätta tog åt sej över nånting jag förträngt och glömt bort! Jag hade aldrig gnällt och skrivit om jag hade kommit ihåg att personen också hade pool.
För jag var så dålig igår att jag skrev att "alla med pool är så egoistiska för de bryr sej inte om mina meddelanden om min fråga att komma - för de vet hur illa jag far i värmen och hur det är ett hälsoproblem för mej"- jag hade aldrig skrivit så om
jag hade kommit ihåg att personen hade pool…
Anyway…
Beställde hem mat från panorama igår.
De har god mat- men nu kan de dra åt skogen!
Försöker nå dom men de svarar inte!
Jag fick bara HALVA min beställning!!!!
På kvällen blev det psykakuten iaf.!
Fick prata med en bra sjuksköterska och hon tycker även jag ska byta läkare på sjukhuset med tanke på hur dåligt behandlad man känner sej där- vilket det i mitt fall är- för hon ifrågasätter min önskan gång på gång med att ta bort livmodern och är motvillig
att ta bort den.
Men ja- jag är ju frivillig att ta mitt liv om livmodern är kvar till nästa sommar- och det var även något som min kompis också blev jättearg på- att jag tänkte ta livet av mej pga livmodern- men denna person är typ den enda som blivit arg på mej
om mitt beslut.
De andra jag har pratat med har liksom förstått och accepterat, samtidigt som de vet att jag far illa och accepterar mitt beslut om det inte blir något på sjukhuset.
Efter iaf psykakuten så kom man hem. Pratade en stund med chefen i telefon och tvättade. - sen kom en rejäl duns och jag- troligen- svimmade. Och det har med att kroppen har svårt att reglera kroppstemperaturen och blodtrycket är så påfrestande av svullnaden
i lederna som gör ont, att jag säckade ihop i hallen pga värmen och värken.
Man blir så rädd och samtidigt så ledsen, stressad och arg på att inte kunna reglera eller ha nån som bryr sej. Det är som att folk tänker "låt henne hålla på då, det går över snart"- folk tar mej inte seriöst!
Folk rättare sagt förstår mej inte.
Nu ska jag sova vidare. En stund till, om det går… vaknade för andra natten i rad att nån försökt mörda mej men det slutade med att jag hamnar på sjukhus och opererar bort livmodern. Nu har det blivit en sån dominerande och fanatisk och så …, kommer inte
på ordet…. Att jag har fastnat i detta ältande pga att jag känner av smärtan som in i helvete !!!
