VĂ€lkomna till min nya blogg.
Jag har försökt att föra över min gamla blogg in hit, men det har inte gÄtt sÄ jÀttebra.
Men hÀr Àr senaste inlÀgget frÄn den förra
Bloggen:
Jag har tÀnkte starta upp att blogga nÀr jag hade fört över gamla bloggen men sen har det dröjt och allt och det har inte funkat. SÄ jag kommer hÀnvisa er till den andra bloggen dÄ och dÄ om det Àr sÄ att ni inte hÀnger med i vad jag pratar om.
Ni kan alltid gĂ„ in redan nu och lĂ€sa lite om ni vill se hur och vad jag skriver om đ
ââââââââââââââââââââââââââââââ-
Hej pÄ er!
Jag hoppas i alla fall att ni mÄr bra!
HÀr Àr det i skrivandet stund ok. Mycket bÀttre Àn vad det var efter trÀningen igÄr kvÀll.
Jag VET att jag inte Àr den enda som tycker detta med Corona Àr sÄ tröttsamt... men jag ser ocksÄ ljuset i tunneln. Om 3 veckor ska jag vaccineras, och jag hoppas ÀndÄ att jag överlever.
Jag Ă€r ju inte multisjuk eller sĂ„, sĂ„ jag antar att jag kommer överleva sprutan ocksĂ„ đ
Ăr glad och tacksam över hur snabbt det gĂ„r med vaccin nuförtiden. Men just denna Coronavaccin Ă€r ju nĂ„got som har forskats om sedan 17 Ă„r tillbaka sĂ„ de hade ju grunder och sĂ„nt som de sen utökade takten pĂ„ för att sen snabbt fĂ„ fram ett vaccin.
- nÀr pandemi började sÄ följde jag slaviskt arbetet
Med att fÄ fram vaccin. Googlade och googlade och kom in pÄ massvis konstiga sidor, men sen började stressen och allt, sÄ har bara följt de lokala nyheterna numera. Vilket Àr lugnast för mej, men jag har Àven följt just vaccinen fram till idag, sÄ jag
kÀnner mej trygg i vaccinet, för det Àr Àndö nÄgot som jag lÀst mkt om i utvecklingen och sÄnt frÄn start.
Jag ska om tvÄ veckor tillbaka till gynekologen igen pÄ sjukhuset. Ulrika och jag var dÀr för drygt 3 veckor sen och dÄ pratade vi mest om hur en operation gick till och sÄnt.
AlltsÄ, för mej kÀndes mötet inte bra, eftersom jag kÀnde att vi inte kom nÄgon vart.
Men snart ska vi tillbaka och dÄ ska hon ha kollat om operationssalar och lÀkare och samtalar med kirurg, sÄ jag hoppas att jag fÄr beviljat. För jag kÀnner att det Àr min sista utvÀg för att orka med mej sjÀlv och mitt liv med alla dessa besvÀr man har
med sjukdomen....
Ska dock Àndra tiden, för vill inte vara ensam efterÄt om jag inte fÄr operation beviljad lÀngre fram... vill ha Ulrika hos mej om jag blir förstörd eller vad som helst om det blir negativt för mej...
Hon ska jobba direkt efter, sÄ hellre att jag bokar om tiden sÄ hon kan va med mej lite efterÄt sÄ jag inte mÄr sÀmre och Àr helt ensam.
Det kom vi i alla fall överens om, men om tiden blir om 1,5 vecka ocksÄ, det fÄr vi vÀl se..
Jag har hamnat i ett mani av nÄgot slag.
Jag tÄl inte nÀr folk pratar om sina barn eller barnbarn. Blir manisk och fastnar och Àltar över hur misslyckad JAG Àr som aldrig kommer fÄ egna biologiska barn just pga kvinnosjukdomen, diagnosen som jag inte vill föra över till ev ungen och sen för
att min situation med ekonomin inte Àr den bÀsta heller, sÄ det Àr ju mkt med det ocksÄ.
Jag blir liksom "varför prata om och skryta om sina barn och barnbarn? Varför ska de visa upp ungarna för? Ăr det för att göra andra ledsna och avundsjuka?" - ja, jag har fastnat i detta...
Inte för att nÄgon har gjort nÄgot, men det har mkt med troligen med hur jag mÄr och hur jag mÄtt tidigare i barndomen och i livet samt vetandet att jag alltid velat ha barn fram till typ alla mina vÀnner har barn och barnbarn nu, och dÄ har lÀngtan slocknat
och vÀnt till en svartsjuka pÄ vissa och en avundsjuka pÄ andra... dÀrav har man som blivit manisk fixerad och jag kan inte slÀppa det!
T ex igÄr kvÀll pratade tvÄ av mina nÀrmsta vÀnner om sina barnbarn. Jag blev jÀtteledsen. Kunde inte slÀppa det och dÀrav Àr det svartsjuka, för jag sjÀlv saknar en mormor.
Min mormor och jag var sÄ tighta... hon dog hösten 2019... sÄ var nog Àven saknaden dÀr ocksÄ.
Sen avundsjukan Àr ju om andra vÀnner pratar om sina barn, dÄ kommer ju min lÀngtan med en samtidig sorg..
Visst Àr det svÄrt att förklara och kanske förstÄ.
Men jag Àr rÀdd för att bli övergiven av mina vÀnner av olika anledningarna och det Àr det jag tidigare har blivit. Och sen att man typ blir "ersatt", att personerna förÀndras och alltid gÄ spÀnd och nervös över att de ska prata om deras barn
eller barnbarn..
Orkar inte förklara mer just nu om det. Men sÄ Àre...
Men i detta sÄ tror jag att jag har EIPS.
AlltsÄ den nya förkortningen av Borderline.
Eftersom mer Àn hÀlften av symptom stÀmmer överens pÄ mej. - nu behöver det inte vara
SÄ, det kan helt enkelt ha med mina hjÀrnspöken att göra under min PMDS som gör att tankar Ä kÀnslor styr sÄ mkt att jag inte blir sÄ lÀtt nÄ/- kontaktbar nÀr folk försöker prata med mej.
Jag skulle kunna skriva om detta i ett separat inlÀgg. - jag har i alla fall skrivit till min lÀkare om
En tid för eventuell utredning för borderline.
SÄ fÄr se. Antar att det Àr intensiv process som
med diagnosen man fick 2016.
Nu ska jag göra mej i ordning. Hundarna och jag ska ivĂ€g till Teresa en stund nu i eftermiddag innan melodifestivalen och sen imorgon ska ta hundarna med pĂ„ loppis i Trekanten och sen en svĂ€ng till skogen sĂ„ hundarna fĂ„r springa av sej lite đ
Sen Àr det bara nÀsta vecka Money Àr hos mej och Wilda, sen blire valplÄdan för henne.
För nu Ă€r hon allt tjocker đ„° sĂ„ fĂ„r se hur mĂ„nga valpar det blir â€ïž
Ha det gott.
Och glöm inte kika in hĂ€r đđ» innan ni ev dömmer
Mej vid mitt första inlĂ€gg (vill gĂ€rna att ni lĂ€ser fakta om det Ă€r nödvĂ€ndigt med elaka kommenterar pĂ„ mej - vilket jag önskar och hoppas att jag slipper) đđ»â€ïž
Kram / Kotte
