PĂ„ tisdag kommer den- premiĂ€r pĂ„ onsdag đŸ€©

Jag vet att jag skriver och skriver just nu.
Men det Àr bra, dÄ slipper folk bli "drabbade" personligen, sÄ man inte tröttar ut de.

Men i natt alltsÄ.
Nu Àr det bÀttre. Men ÀndÄ. Har inte sovit en blund alls. Eller jo, kanske tvÄ timmar eller sÄ.
Men sĂ„ fort man somnade ville Wilda ut och dĂ„ var solen framme och dĂ„ kunde man sĂ„klart inte  somna 😮... men klockan var 06:00 ca.- och jag var sĂ„Ă„Ă„ trött att kroppen bultade och benen skakade. SĂ„ tog hissen. Men tro inte att hissen fastnade sĂ„ jĂ€kla tidigt pĂ„ morgonen?
Mjo. Det gjorde den..... suck pĂ„ det. Och jag som Ă€ven var kissnödig och hungrig och allt, men tĂ€nker, Wilda gĂ„r först! Blev lite stressad för jag sjĂ€lv va i behov av toaletten. Men sen öppnades hissens dörrar. Tillslut. 

Idag sÄ har jag bara vilat. Har suttit pÄ balkongen och ikvÀll har jag tvÀttstugan...
Segt. Hade behövt den nu eller sĂ„, eftersom det Ă€r tveksamt om jag orkar vara vaken till midnatt...... 😒 sĂ„ Ă€r det hĂ€r, nĂ€r alla tider Ă€r bokade nĂ€r man behöver det som mest. Jag kan inte boka in "bara för att" nĂ„n spontan dag. Jag mĂ„ste rĂ€kna mina underklĂ€der för att ha en tid som passar mej. Och om jag inte tar denna tid nu ikvĂ€ll sĂ„ mĂ„ste jag slopa trĂ€ningen pĂ„ mĂ„ndag, det vill jag verkligen inte! SĂ„ ja.... 😮 

Sedan sĂ„ har jag bestĂ€llt hem lite "Boozt" med ananassmak 🍍 fĂ„r se hur detta komma funka!
De produkter som jag har testat nu en mĂ„nads tid har vart goda och gjort mej piggare, och lite gladare, förutom vid Menstruationspsykosen vid mensen och dagarna under Ă€gglossningen dĂ„ PMDS:en hĂ€rjar och hjĂ€rnspöken försöker! 

Denna boozt kommer pĂ„ tisdag. SĂ„ pĂ„ onsdag blire att se om den Ă€r bĂ„de god och om den kommer ge nĂ„n effekt! - kanske inte effekt första dagarna, men kanske. Folk hade kĂ€nt nĂ„got Ă„t rĂ€tt hĂ„ll redan vid första trĂ€ningspasset, och jag ska hĂ€mta ut det efter trĂ€ningen pĂ„ tisdag sĂ„ jag kan testa pĂ„ onsdag vid trĂ€ningen och se om jag fĂ„r lite mer energi. 
- som tur Ă€r sĂ„ Ă€r perioden över rĂ€tt snart. 
Troligen imorgon eller pĂ„ mĂ„ndag. Garanterat borta pĂ„ tisdag, sĂ„ dĂ„ blir det i alla fall man har nĂ€sta veckas trĂ€ningspass vĂ€ldigt bra.
För har trĂ€ning mĂ„ndag, tisdag, onsdag och fredag- det kommer bli susen - och friheten har kommit- och sĂ„klart kommer boozten fĂ„ ge ett försök! - premiĂ€r pĂ„ onsdag! đŸ’Ș 

(null)
 
Och ikvĂ€ll har jag varit SĂ„Ă„Ă„Ă„ nĂ€ra pĂ„ att Ă„ka in till akuten igen. - men hoppade det. Inget kommer hjĂ€lpa eller göras Ă€ndĂ„... som de senaste gĂ„ngerna/ kvĂ€llarna Ulrika och jag har fĂ„tt Ă„ka in...
SÄ istÀllet Ät jag pÄ Monsul i Kalmar.
SĂ„ det blev kyckling och ris till middag. 
SĂ„ idag har jag iaf fĂ„tt i mej lite mer Ă€n de senaste dagarna som Ă€r begrĂ€nsad med intag. 

(null)

Det var vĂ€ldigt mycket mat. SĂ„ det var inte snĂ„lt! Tror det var detta Ulrika och jag Ă„t i pĂ„skars nĂ€r vi firade pĂ„sk. I alla fall nĂ„got liknande. Men nu har jag matlĂ„da till imorgon i alla fall. Haha! 

Och frukosten idag. Pannkakor. De proteinpannkakorna alltsÄ. TvÄ kokta Àgg och kaffe pÄ det hela. - sÄ bra mat idag ÀndÄ.

Nu ska jag ut med Wilda och sen invĂ€nta 21.00.... eller rĂ€kna underklĂ€der och se om jag kan klara mej till efter trĂ€ningen pĂ„ mĂ„ndag 😬 för jag Ă€r sĂ„ slut idag alltsĂ„ efter i natt (lĂ€s tidigare inlĂ€gg om du som lĂ€ser undrar vad som har skett)!

Ha det! 
Taggar: ananas, boozt, hoppas, kosttillskott, magen, ork, persisk mat, premiÀr, protein, sömnbrist, trÀning;

Vart Àr sjÀlvkÀnslan? Vart Àr mitt liv? Vart Àr jag?

Vad har jag gjort för fel i mitt liv? Eller, vad Àr för fel pÄ mej? Min förbaskade sorg om ofrivillig barnlöshet har senaste dygnet gÄtt mej pÄ nerverna!! Jag kÀnner mej olycklig. Jag Àr ledsen! HjÀrtat Àr just nu krossat! Jag stöter bort vartenda mÀnniska som fÄr barn just nu. Har sagt upp vÀnskapen med tvÄ stycken senaste bara Äret. Jag Àr sÄ grÀnsfall med att ta bort fler som redan har! Bara för att jag inte klarar av att se dom "vara mammor"...
För det har jag velat va sen jag var 10 Ă„r gammal. Jag Ă€r nu 29. Har ingenting. Inget jobb med bra inkomst. Ingen pojkvĂ€n eller flickvĂ€n. Inga direkta vĂ€nner som man umgĂ„s med. Överviktig. Ful. Besviken pĂ„ mej sjĂ€lv. Ensam. Problematiskt. Inga karaktĂ€rsdrag. Misslyckad. HyresrĂ€tt. Ingen bil. Jag har ingenting! Inte ens en karriĂ€r eller Heller Ă€r framgĂ„ngsrik - jag har Wilda dock â€ïž 

Men Ă€r sĂ„ ledsen! Är sĂ„ förbaskat ledsen! HjĂ€rtat brister! Blir stressad! Har inget liv. Jag har ingen framtid! Jag sitter fast! Blir trött pĂ„ vĂ€nner som prioriterar sina barn och familjer framför en vĂ€nskap. - men JAG FÖRSTÅR- det Ă€r inte avsikt att bli arg. Inte deras fel. Det Ă€r min förbaskade svartsjuka och avundsjuka som strular och det av min diagnos som sĂ€tter kĂ€ppar i hjulet i mitt liv och relationer med vĂ€nner... - nu har jag ocksĂ„ vissa "vuxna" vĂ€nner ocksĂ„, men det Ă€r en helt annan sak, för de Ă€r erfarna. Mogna och sĂ„. Men nĂ€r det kommer till dom i min Ă„lder och yngre. Jag Ă€r sĂ„ svĂ„rt! SvĂ„rt att acceptera att mĂ„nga av dom inte ens behövde kĂ€mpa med sin karriĂ€r. Med att fĂ„ barn. Med att ha pojkvĂ€n. Just name it.

SjĂ€lv kĂ€mpar man pĂ„. Men hur mycket orkar man kĂ€mpa? Utan framgĂ„ng eller sĂ„, sĂ„ kĂ€nns allt sĂ„ hopplöst! 
Jag Àr ledsen. Jag Àr superledsen ikvÀll!
- ja. Jag har mens, dĂ€rav kĂ€nslorna, hormonerna och allt- inlĂ€ggen KOMMER nĂ€sta vecka bli som vanligt igen. Med den glada och lite ivriga Carro igen. Men nu i natt (klockan nĂ€rmar sej 00.30) sĂ„ gör hjĂ€rtat sĂ„ ont! 

Jag Àr den enda i klassen (iaf pÄ gymnasiet) som inte har fÄtt barn Ànnu. Och troligen den enda som inte kommer fÄ. Iaf inga biologiska.
För jag har en livmoder. Men den vill jag ta bort. För jag kommer Ă€ndĂ„ inte kunna ta hand om en unge om jag skulle fĂ„ till en. 
Om jag knappt kan ta hand om mej sjĂ€lv. 
Jag har min diagnos. Psykiska ohÀlsan. PMDS. Menstruationspsykosen vid mensen (dÀrav blir hjÀrnan knÀpp under mens- inte jag- utan hjÀrnan). Jag hade inte orkat.
Men att att vara ledsen sĂ„hĂ€r vid varje mens Ă€r fasen inte heller kul! Är sĂ„ trött pĂ„ detta! 

Önskar verkligen att lĂ€karen och gynekologen snart tar tag i att Ă„ngra sej! Ulrika tyckte sĂ„ synd om mej igĂ„r nĂ€r jag grĂ€t för jag hade sĂ„ ont och spyr och har mej...
Idag Àr det dock bÀttre. - bara hÄlla ut. Tre dagar kvar- det vÀrsta Àr över!

Om jag bara fÄr bort min livmoder sÄ lommer jag ha en annan syn pÄ det hela, fast det Àr en sorg för mej. - men som Teresa och jag har pratat om, att den tanken Àr ÀndÄ bra, om det Àr det som funkar för mej. Det Àr; om jag fÄr bort livmodern och sen inte heller kommer kunna fÄ barn, dÄ beror det pÄ sjukdom. Att jag hade en sjuk livmoder. Och dels ÀndÄ stÀmmer det- för den orsakar sÄ mycket besvÀr för mej. SÄ mÄnga begrÀnsningar!
Det gÄr inte att leva "ett halvt liv"- det gÄr inte! TrÀningen funkar inte till 100%. Att jobba gÄr inte till 100%. Att Äka pÄ semester gÄr inte till 100%. - tro mej. Jag var i Ungern för 13 Är sen. Mensen började tidigare- den började samma dag som jag och kören (som jag gick pÄ) Äkte ivÀg.
Inte jĂ€ttekul att följa med och mestadels bara ligga pĂ„ hotellet medan alla andra va i poolomrĂ„det... 
varje gĂ„ng Ă€r det sĂ„. NĂ€r man planerar nĂ„got. SĂ„ ska skiten dra igĂ„ng och sĂ„ ska det ocksĂ„ komma nĂ€r det Ă€r varmt ute! 
Är sĂ„ trött pĂ„ allt!!!! Jag tröttnar mer och mer pĂ„ livet nĂ€r den ger sĂ„ mĂ„nga motgĂ„ngar! 

Vad ska jag ens göra för att orka mej igenom kanske 50/- 60 Ă„r till? 
Jag Ă€r lite oroad över min framtid. Kommer lida ensam. Inga barn. Inget jobb (kommer ev gĂ„ i sjukpension nĂ€sta Ă„r dĂ„ bageriets Ă€gare kommer gĂ„ i pension). SĂ„ varför har jag sĂ„ otur med mitt liv? 

Vad har jag gjort för fel? NÄgot Àr ju som Àr fel.
Ulrika stöttar och hjĂ€lper mej med att försöka fĂ„ mej att bli sjĂ€lvstĂ€ndig i samhĂ€llet sĂ„ jag inte ska behöva vara sĂ„ beroende av folk som jag Ă€r nu, som med just nu stĂ€dningen, ha en arbetsplats osv. ! Men snart Ă€r arbetsplatsen ett minne blott. 

Friskis har jag. Min tanke Àr att jag fÄr min lÀgenhet dÀr 2022- innan sommaren. Jag kommer nog till 99% inte va pÄ bageriet mer- dÄ tÀnker jag. Jag har Friskis. Hela dagarna. Slipper bo dÀr jag bor nu- för det Àr nÀstan en mil till Friskis. Och jag har Wilda och ibland Money. Hinner inte Äka till Friskis sÄ mycket som jag vill pga buss och att det blir för lÀnge med allt. - sÄ om jag fÄr lÀgenheten ni vÄr sÄ Àr jag hemma pÄ 2 minuter efter ett pass.
Jag kan bli "trÀningsnarkoman" och verkligen vara pÄ Friskis om dagarna, sÄ lÀnge om de har nÄgot pass pÄ i alla fall förmiddagar och lunch, för kvÀllar finns det oftast alltid.

Men denna sorg nu i natt nÀr jag skriver detta inlÀgg- det gör sÄ ont! Onödigt liv typ.
Men de som fĂ„r mej att kĂ€mpa, det Ă€r mina vĂ€nner som jag trĂ€ffar- Ulrika och Teresa. Sen har jag Wilda och de andra hundarna som jag kĂ€nner. Och sĂ„klart Friskis. Som har vart mitt stöd pĂ„ mĂ„nga vis. Som hjĂ€lper mej med att t ex skriva ut saker och ting nĂ€r jag inte kan.
De har ledare som har bra pass- sÄ timmen nÀr man trÀnar kan kÀnnas ok för stunden nÀr man mÄr sÄ hÀr. Men sen kommer man hem, och allt blir skit.

Jag hade, innan Corona, teater att gÄ pÄ i Göteborg, Malmö och sÄ. TrÀffa Bill Hugg, Gunilla, Lena efter deras förestÀllningar pÄ Intiman, folkteatern och backa teater.
FĂ„ en pratstund, deras kramar och ibland en fikastund eller sĂ„ med nĂ„gon av dom. 
Konserter var jag mycket för ocksĂ„. 
Jill Johnson, The Ark, Miss Li, Sanna Nielsen.
Och sĂ„klart mĂ€ssor dĂ€r jag och Agneta Sjödin kunde ses. 
Senaste konserten var i februari förra Ă„ret, dĂ„ följde Ulrika med mej - och senaste mötet med Agneta Sjödin var nĂ€r vi va i VĂ€xjö. 
EfterĂ„t tog vi tĂ„get hem ihop. Jag fick Ă€ven Ă„ka med hennes taxi till stationen. Satt och hela resan och sĂ„... det var en bra resa, och med Ulrika med Jill. Att Jill kunde se och blev jĂ€tteglad att jag hade en kompis med mej, dĂ„ jag ananrs Ă„ker sjĂ€lv pĂ„ hennes konserter. 
Minns hur Ulrika kramade om mej framför Jill och Jill kramade om mej framför Ulrika, och det var sĂ„ kul att fĂ„ bevisa att jag och Jill Ă€r kompisar ❀

SĂ„ det finns ju saker man uppskattar- och som jag vet kommer uppskatta nĂ€r Corona skiten Ă€r över. - men just detta med det familjĂ€ra - det Ă€r jobbigt dĂ„ och dĂ„. Men idag tĂ€r det pĂ„ mej som sjutton och jag vet inte vart jag ska ta vĂ€gen.
Behöver Ulrikas omfamning och kramar just nu... men fÄr vÀnta en vecka till...

Är glad att jag inte hittills bestraffar mej med krĂ€kningar. LĂ€ser Gunillas ord till mej som hon skrev för nĂ„gra veckor sen. Det funkar att lĂ€sa det dĂ„ och dĂ„, med dock vissa bakslag denna vecka som har varit- och sĂ„ Ă€r jag glad att jag inte har skurit mej sen Ă„rsskiftet. 

Jag vet att jag har vĂ€nner som bryr sej om mej. Det försöker jag tĂ€nka. Men sĂ„ kommer avundsjukan om att de Ă€r med sina familjer och kanske andra vĂ€nner: dĂ„ kĂ€nner jag mej ensam. 

Men nu sÄ ska jag snart hem till min chef och min barndomskompis som jag kÀnt i 22 Är, de ska fira sina födelsedagar, sÄ om tvÄ veckor ska jag dit och fira. SÄ: nÀsta helg ska Ulrika komma. Vi ska till sjukhuset. Fira mors dag.
Veckan dĂ€rpĂ„ pĂ„ firandet hos chefen. 
Och sen sĂ„ Ă€r det faktiskt lite pass med Friskis i sommar. Och so hoppas jag att jag fĂ„r komma och bo hos Ulrika lite igen i sommar, sĂ„ som förra Ă„ret. 

Nu ska jag vĂ€l försöka sova. 
FörlĂ„t för inlĂ€gget- men som sagt. Detta Ă€r min frizon att skriva av mej i. 
Men det kommer bli bĂ€ttre. Jag Lovar! 

Sorg Àr inget kul....

Men hĂ€r Ă€r wilda nyklippt och sĂ„ ser hon mycket bĂ€ttre ut i vĂ€skan Ă€n tidigare ❀
(null)



Taggar: Menstruationspsykos, ledsen, mens, ofrivillig barnlöshet, sorg, tankar, Ängest;

Min kropp

Jag kan verkligen inte sova. Har sĂ„Ă„Ă„Ă„ mĂ„nga tankar ikvĂ€ll som inte vill slĂ€ppa, men som jag vet kommer vara nĂ€stan helt borta imorgon nĂ€r jag vaknar. 

I morse pratade Ulrika och jag igen. 
KĂ€nner verkligen att jag saknar henne. Vi har inte trĂ€ffats pĂ„ snart 4 veckor. Och nĂ€r jag gĂ„r igenom jobbiga saker i mitt liv sĂ„ gör det ont i mej, för kĂ€nner mej ensam. Hon fĂ„r mej alltid att skratta Ă„ sĂ„. 
Visst har dessa perioder kommit tidigare ocksĂ„, att vi inte trĂ€ffats, men dĂ„ har jag haft Friskis, och haft Cia och Teresa att prata med lite innan och efter passen. 
Men nu nĂ€r trĂ€ningen har vart i uppehĂ„ll sĂ„ har jag kĂ€mpat med mitt mĂ„ende. 

IkvĂ€ll kĂ€nner jag mej sĂ„ ledsen. KĂ€mpigt. Allt ihop! KĂ€nner mej vĂ€rdelös. KĂ€nslan att ge upp. 
För jag inte kan pusha mej sjÀlv sÄ som jag kunde förut nÀr jag var nöjd med mej sjÀlv.
T ex kolla denna bild 

(null)

Bild till đŸ‘ˆđŸ» mĂ„dde jag rĂ€tt bra. Var inte alls överviktig och jag var pigg, glad, stark och hade ork! Bild đŸ‘‰đŸ» var för bara nĂ„got Ă„r sen. Och det va innan jag faktiskt lĂ€rde kĂ€nna Ulrika. SĂ„ tack och lov att jag trĂ€ffade henne, för dĂ„ orkade jag sen stĂ„ i alla fall dĂ€r jag Ă€r nu- mitt emellan dessa bilder. Fast pendlar i kroppsform och vikten. Men mĂ„nga orsaker beror det pĂ„ att jag aldrig nĂ„r den jag var đŸ‘ˆđŸ»

Men jag vill komma dit! Men kan inte puscha mej sjĂ€lv. Jag trivs inte med mej sjĂ€lv eller med min kropp. Trivs egentligen inte med nĂ„nting med mej sjĂ€lv. Önskar jag hade samma ork och driv som förr... 
jag tröttar ju ut de som försöker hjĂ€lpa mej. Eller ja, har försökt. - menar. Alltid nĂ„gonting man "skyller pĂ„", vilket stĂ€mmer. Antingen har jag ont nĂ„nstans Pga inflammation, mensvĂ€rk eller Ă€gglossning. Eller har det skett ett dödsfall, medicinering eller annat. Jag kommer liksom inte nĂ„gon vart heller.. 

Jag gillar inte mej sjĂ€lv. UtseendemĂ€ssigt. Jag har min diagnos. Jag har mina fobier. Jag har mina svĂ„righeter. Men allt Ă€r Ă€ndĂ„ relativt nytt. Diagnosen Ă€r ny. Mina svĂ„righeter Ă€r nĂ„nting jag har börjat förstĂ„ och uppfatta mer. Jag har mina begrĂ€nsningar.

Njah. Idag har dagen inte vart sĂ„ jĂ€ttebra psykiskt. Är sĂ„ ledsen över vad min kropp har stĂ„tt ut med. Ätstörning. SjĂ€lvskadebeteenden. Den fĂ„r typ aldrig omtanke, för jag tycker jbte om varken den eller mej sjĂ€lv. Den gĂ„ngen det kommer hĂ€nda Ă€r nĂ€r jag kommer tillbaka till den friska igen. 
Men Ă€r redo att tĂ€nka, att det aldrig kommer ske. Jag Ă€r glad att đŸ‘‰đŸ» Ă€r borta, för jag vet att đŸ‘‰đŸ» ALDRIG kommer tillbaka. Finns ingen chans! Men đŸ‘ˆđŸ» kĂ€nns osĂ€kert. 
Jag tror inte pĂ„ mej lĂ€ngre. Alltid nĂ„nting "i vĂ€gen".... 

Nu ska jag sova. Ska till bageriet imorgon.

Wilda har klippt sej. Det fĂ„r ni se nĂ€St inlĂ€gg 😁